Det sägs att endometriospatienter kostar landstinget mest per år och jag kan förstå varför. Så många undersökningar och tester som jag genomgått dessa år är ofantligt många. Så många sjukhusbesök på bokade tider och akut som jag haft ska inte en människa behöva ha på en hel livslängd. Tänk om man hade lyssnat och tagit till sig allt jag sa. Vad mycket både jag och dom hade sluppit. Jag tror det brister i kunskap och förståelse men jag önskar jag har fel. Det värsta som finns är att man måste vara frisk för att klara av att vara sjuk.

När du ligger där utlämnad med smärtor och läkaren skrattar och säger:

-Jag ser i journalen att du vart här förut, det är inget fel på dig. Känns det bättre om vi lägger in dig, är det det du vill?
Var på jag gråtandes får fram:

 -Nej, men något smärtstillande så här efter 8h väntande vore snällt.
Han kommer tillbaka med alvedon och säger att jag borde uppsöka en psykolog.

Då brister det, hela kroppen faller ihop och tårarna tar över.

Jag är oerhört tacksam vid denna tidpunkt att min underbara vän Salo är där vid min sida, hon har precis bytt av Robin som åkt på träning. När orden kommer ur läkarens mun då går hon lös. Jag hör inte riktigt vad som sägs men jag hör att hon är upprörd och efter en stund kommer en sköterska in i rummet med en spruta innehållande bedövning och 1h senare kan jag slappna och smärtan är bedövad, den finns där men ändå på en rimlig nivå jag klarar av.

Tänk om dom lyssnat redan där, vad mycket tid och pengar som sparats för att inte tala om min smärta.

Det får inte gå till så här. Stå på er. Läkarna är till för att lyssna och gör dom inte det så måste man tyvärr skrika högre. För är det något jag lärt mig under alla dessa år är att den som skriker högst får mest hjälp.

VILKET ÄR FÖR JÄVLIGT! Men sanningen är inte alltid så underbar som den borde. Stå på er!