Hösten 2012!

Jag vaknar och försöker sätta mig upp i sängen. Det är mörkt och Robin sover, inser att det är mitt i natten.

När jag vaknar till ytterligare och försöker sätta mig på sängkanten förstår jag att det är smärtan som väckt mig! Den är enorm och tårarna börjar rinna, andningen är svag, för varje rörelse hugger det till och jag slutar andas helt.

Jag vaknar av ett ryck, jag måste ha somnat om trots smärtan. Klockan är nu 05.45 och väckarklockan ringer för matchssamling, bortamatch!

Smärtan är kvar, den är olidlig men jag tar mig ur sängen. In i badrummet och sväljer tabletter, jag slutar andas för en stund, det gör minst ont då.

Jag tappar fattningen och inser att jag ligger kvidandes på badrumsgolvet, trots tårar, kramper och spyor så försöker jag göra mig klar för match.

Det tar dock inte lång tid innan jag låter mig besegras, matchen i Guiftröjan kommer spelas utan mig.

Jag ligger kvar på badrumsgolvet och kvider, medveten om att det blev 1-0 i matchen mot endometriosen vs elithandbollen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det sägs att endometriospatienter kostar landstinget mest per år och jag kan förstå varför. Så många undersökningar och tester som jag genomgått dessa år är ofantligt många. Så många sjukhusbesök på bokade tider och akut som jag haft ska inte en männ...

Vilka reflektioner det blev av gårdagens öppnande. Jag blir varm i hjärtat och rörd av alla fina ord. Om jag kan hjälpa någon annan genom att skriva så blir jag mer än glad. Det kan framstå som negativt eller elände i det jag skriver. Men det är vi...

För snart 1 år sedan fick jag förklarat det värsta tänkbara i mitt liv! Jag fick diagnosen för snart 1.5 år sedan och då var det för stunden endast en lättnad som sköljde över mig, en lättnad att jag inte var psykiskt sjuk, att jag inte inbillade mig...