Vilka reflektioner det blev av gårdagens öppnande. Jag blir varm i hjärtat och rörd av alla fina ord.

Om jag kan hjälpa någon annan genom att skriva så blir jag mer än glad.
Det kan framstå som negativt eller elände i det jag skriver. Men det är viktiga händelser i resans gång.

För det är just en resa, en resa jag inte tänker ge upp. Alla gånger jag fått en kommentar eller ibland bara en blick ifrån en läkare eller annan sjukhuspersonal, alla dom gångerna, dom är värda att ta upp.

Det finns fina och bra stunder inom sjukvården, dessvärre är dom sämre fler.

Det ska inte få gå till på det här viset och därför väljer jag att skriva. Om alla är tysta så kommer aldrig någon att veta eller förstå och det kommer heller aldrig att bli en förändring.

Försöka är bättre än att vara tyst! Men det är jobbigt, det är utlämnande och personligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det sägs att endometriospatienter kostar landstinget mest per år och jag kan förstå varför. Så många undersökningar och tester som jag genomgått dessa år är ofantligt många. Så många sjukhusbesök på bokade tider och akut som jag haft ska inte en männ...

Hösten 2012! Jag vaknar och försöker sätta mig upp i sängen. Det är mörkt och Robin sover, inser att det är mitt i natten. När jag vaknar till ytterligare och försöker sätta mig på sängkanten förstår jag att det är smärtan som väckt mig! Den är e...

För snart 1 år sedan fick jag förklarat det värsta tänkbara i mitt liv! Jag fick diagnosen för snart 1.5 år sedan och då var det för stunden endast en lättnad som sköljde över mig, en lättnad att jag inte var psykiskt sjuk, att jag inte inbillade mig...