För snart 1 år sedan fick jag förklarat det värsta tänkbara i mitt liv! Jag fick diagnosen för snart 1.5 år sedan och då var det för stunden endast en lättnad som sköljde över mig, en lättnad att jag inte var psykiskt sjuk, att jag inte inbillade mig och att det nu fanns på "papper" att jag hade rätt om mina smärtor. Just då, den dagen i februari var det endast en lättnad, det var det även dom kommande månaderna. Men november månad bjöd på något jag aldrig hade trott skulle inträffa.
Orden ekade i mitt huvud! Jag träffade en läkare för att gå igenom behandling av endometriosen och det var då det svartnade, det blev tomt och det kändes som om jag föll utan ett slut.
DU KAN INTE BLI GRAVID!
Orden ekade i mitt huvud, läkaren fortsatte att prata om massa andra saker men det enda som fanns i mina tankar om och om igen var:
DU KAN INTE BLI GRAVID!
Idag vet jag bättre, det finns hjälp av alla dess lag och ingenting är omöjligt, men då för snart 1 år sedan var det en mörk och fruktansvärd tid.
Jag bröt ihop totalt, jag grät i tre dagar i sträck, jag ville inte prata om det och ändå ville jag säga allt. Jag höll mig inne, kände mig värdelös och oduglig. Jag kan inte bli gravid, det är ett fel på mig. Jag är fel! Jag föll återigen utan ett slut.
Idag vet jag som sagt bättre, men det har tagit nästan 1 år att acceptera vissa saker, allt är ännu inte accepterat. Varje dag är en kamp och det kommer över mig att jag har en kronisk sjukdom som ställer till massor i livet. Det är en kamp mot smärtan, mot tankarna och funderingarna, en kamp om att klara av träning på elitnivå och att bara leva ett liv utan att visa några tecken på svaghet! Men jag lär mig och blir starkare på något vis.

Allt har en mening, ibland är det bara svårt att förstå den just för stunden!
Just nu är det så, men jag lever med något jag måste acceptera och jag lär mig att leva med det mer och mer för varje dag. Vissa dagar är bättre än andra och så måste det få vara.

Här kommer du kunna läsa om min resa, både det som varit och det som komma skall!
Jag heter Jessica! Jag är 24år och har endometrios. Min högsta önskan i livet har alltid vart att skaffa barn och nu kan det bli ett problem. Jag har levt med en olidlig smärta i ca 9år, jag fick diagnosen tidigt enligt läkare, jag var då 23år.
Jag skriver nu för att andra ska slippa gå så länge. För en smärta i 9år där ingen tar en på allvar är inte att få diagnosen tidigt enligt mig.

 

Emzie

17 september 2014 21:26

Du är så otroligt stark! Du klagar och gnäller aldrig trots skiten du går igenom! Du är stark som bryter ihop och kommer igen, gång på gång! Du är stark som orkar kämpa mot landstinget! Jag är så otroligt stolt över dig! Allt löser sig i slutet, du förtjänar de! ❤️❤️❤️❤️❤️

 

sali

17 september 2014 21:33

Älskar dig! ❤

 

Anna Lindström

17 september 2014 21:50

Vet vad du går igenom har samma sjukdom och är själv barnlös pga detta.Det har varit ett helvete. Men jag har accepterat det.

http://Facebook

 

Eva Lena

18 september 2014 19:31

Oj så stark och modig du är som delar med dig av jobbiga men viktiga tankar! Viktigt ämne som många kan lära av, bl.a jag. STOR Varm Kram

 

Nathalie Lundmark

18 september 2014 20:32

Du är så stark Jessica!!! Du klarar dig igenom det bara för att du är så stark och grym. Du orkar även fast du har en svår smärta. Skickar dig en stor kram ♥♥♥

http://nattstad.se/nattis1D

 

Marie Eriksson

18 september 2014 20:57

Stor kram till dig som är så stark och skriver om detta.

http://mobil.jessicadickfors.bloggplatsen.se/2014/09/17/10862872-ett-steg-i-taget

 

syssling Sofia

21 september 2014 21:12

Jessica, vad modig och stark du är som skriver om detta och dessutom har tagit dig igenom alla dessa år! Jag blev verkligen berörd när jag läste dina rader, sänder många kramar till dig och kämpa på! Hoppas du kan få fler att öppna ögonen i tid och att det kan påverka sjukvården, 9 år av smärta och ingen diagnos är alldeles för lång tid. Stor kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det sägs att endometriospatienter kostar landstinget mest per år och jag kan förstå varför. Så många undersökningar och tester som jag genomgått dessa år är ofantligt många. Så många sjukhusbesök på bokade tider och akut som jag haft ska inte en männ...

Hösten 2012! Jag vaknar och försöker sätta mig upp i sängen. Det är mörkt och Robin sover, inser att det är mitt i natten. När jag vaknar till ytterligare och försöker sätta mig på sängkanten förstår jag att det är smärtan som väckt mig! Den är e...

Vilka reflektioner det blev av gårdagens öppnande. Jag blir varm i hjärtat och rörd av alla fina ord. Om jag kan hjälpa någon annan genom att skriva så blir jag mer än glad. Det kan framstå som negativt eller elände i det jag skriver. Men det är vi...