Hösten 2012!

Jag vaknar och försöker sätta mig upp i sängen. Det är mörkt och Robin sover, inser att det är mitt i natten.

När jag vaknar till ytterligare och försöker sätta mig på sängkanten förstår jag att det är smärtan som väckt mig! Den är enorm och tårarna börjar rinna, andningen är svag, för varje rörelse hugger det till och jag slutar andas helt.

Jag vaknar av ett ryck, jag måste ha somnat om trots smärtan. Klockan är nu 05.45 och väckarklockan ringer för matchssamling, bortamatch!

Smärtan är kvar, den är olidlig men jag tar mig ur sängen. In i badrummet och sväljer tabletter, jag slutar andas för en stund, det gör minst ont då.

Jag tappar fattningen och inser att jag ligger kvidandes på badrumsgolvet, trots tårar, kramper och spyor så försöker jag göra mig klar för match.

Det tar dock inte lång tid innan jag låter mig besegras, matchen i Guiftröjan kommer spelas utan mig.

Jag ligger kvar på badrumsgolvet och kvider, medveten om att det blev 1-0 i matchen mot endometriosen vs elithandbollen!